Som ni ser har det inte hänt sådär fasansfullt mycket här på ett tag. Jag startade den här bloggen strax innan väldigt mycket annat drog igång och då har den också hamnat lite i skymundan. Det innebär inte att jag inte tänker på den eller engagerar mig på annat sätt. Bara att jag inte skriver om det. Men det ska bli ändring på det. Även om det hade varit skoj att vara aktiv nu när klimatmötet i Köpenhamn är på gång och det förhoppningsvis beslutas något om en hållbar framtid, eller nu när jag skriver en kandidatuppsats i litteraturvetenskap om post-apokalyps och ekokritik. Tyvärr blir det inte så, men jag räknar med att komma igång och fortsätta med bloggandet här någon gång under våren. Så det så.
Inga mer glödlampor
Idag förbjuds de matta glödlamporna och på sikt ska även de andra glödlamporna försvinna från marknaden. Detta enligt EU:s mål att spara (läs: inte förbruka) 40 terawattimmar i hela unionen. Det är förstås ett enormt framsteg om det visar sig fungera (vilket det, förstås, råder delade meningar om). Vad passar då bättre än att dagen till ära skriva lite om mitt förhållande till glödlampor och andra ljuskällor? Inte mycket, skulle jag säga.
Jag känner mig föga upprörd över förbudet, jag känner inget behov av att hamstra glödlampor, vilket påstås att folk gör. Tvärtom, jag har länge försökt att i längsta möjliga mån använda lågenergilampor och till viss del har det gått riktigt bra. Större delen av våra lampor är lågenergilampor och de som inte är det beror främst på en av två saker:
- 1. Inte tillräckligt snabbt ljus. Denna kryptiska anledning handlar om att lågenergilamporna tar ju en liten stund på sig att tändas till fullo och i rum som är utan fönster och man bara har kortare ärenden i, exempelvis klädkammaren och lilla toaletten, fungerar det helt enkelt inte med ljuskällor som tar tid att starta. Det ska visst finnas lågenergilampor som tänds ganska snabbt, vet någon mer om det får ni gärna tipsa mig.
- 2. Priset. En urdålig anledning, jag vet. Både eftersom man sparar in kostnaden i längden (eftersom de förbrukar mindre och håller längre) och dels för att det ändå inte handlar om några större summor i skillnad. Men det har varit så, de gånger jag behövt akutnya lampor har jag inte åkt till IKEA där det finns relativt billiga lågenergilampor utan stått och svurit på Hemköp och sedan köpt en glödlampa.
Eftersom jag är medveten om problemen ämnar jag göra något åt dem nu när jag inte har något val (en person med större karaktärsstyrka hade tagit tjuren vid hornen tidigare). Det gäller för mig att acceptera att en glödlampa kostar femtio spänn istället för tio, att hitta lite bättre lampor till utrymmen där ljuset är av vikt. Det är inte särskilt svårt och det här inlägget bör vi väl kunna se som ett löfte om att jag inte bara kommer försöka, jag ska bli bättre på att se till att ha rätt ljuskälla på rätt ställe.
Det främsta man bör tänka på är förmodligen att det här är en ganska liten uppoffring jämtemot det som komma skall. Det borde inte vara några problem för varenda kotte att använda lågenergilampor (eller någon energisnålare motsvarighet, typ halogen ska visst fungera också).
Lite gör jag visst redan
Miljövänlighet är, om man inte tänker på vad man gör, ganska svårt. Vårt samhälle uppmuntrar inte direkt till ett miljövänligt leverne vilket förstås är en av de sakerna vi måste ta tag i och ändra på om vi ska ha något samhälle överhuvudtaget framöver. För min del har jag alltid tänkt att det vore schysst att leva miljövänligt till fullo, men så länge det bara stannar i tanken har det inga faktiska effekter på min omgivning.
Men om jag ska försöka analysera vad jag gör idag, nu, innan mitt nya liv ska börja finns det några punkter som är ganska lättidentifierade.
- Jag cyklar. Om det här är frivilligt eller inte är svårt att säga. Jag har nämligen ingen bil så det är sällan ett medvetet val att låta den stå. Men hur som helst cyklar jag för det mesta dit jag ska, och cyklar jag inte så promenerar jag och är det längre sträckor så tar jag bussen (här i Linköping är det ju Etanolbussar som visserligen har effekt på miljön, men ändå är något grönare).
- Jag har minimerat stand-by-tid. Mer eller mindre alla inkopplade elapparater drar ström även när de är avstängda. Därför är det smidigt att ha grenuttag med strömbrytare vilken man kan sätta fast ett gäng av sina apparater i. När man inte använder dem slår man helt sonika av grenuttaget. Jag har i skrivande stund tre, en i köket för mikrovågsugn, kaffebryggare och vattenkokare, en för datorn och alla prylar som hör den till och en för TV, DVD och allt det där.
- Lågenergilampor. Jag har inte lågenergilampor överallt, men vartefter de gamla vanliga glödlamporna går sönder byter jag ut dem mot lågenergilampor. Det är alldeles för enkelt för att inte göra och även om lamporna per styck är till synes dyrare sparar man in det både på livslängd och energiåtgång.
…Och där verkar listan ta slut. Pinsamt, men det ska bli bättring. Det jag framförallt borde se över är dels vad jag handlar, dels min sopsortering och dels min elleverantör. Lite mer aktivt engagemang vore inte helt fel heller, för även om jag startat den här bloggen så är den av marginell betydelse jämfört med vad man kan göra om man organiserar sig.