På Östnytt visades för en tid sedan följande inslag:
Det är Coop Lägerhyddan (också kallad Ladan) i Valla som tagit hjälp av Djurens rätt i Linköping för att erbjuda sina kunder ett bredare och större sortiment av produkter för veganer. Oavsett vad man tycker om Djurens rätt som organisation är initiativet att erbjuda alternativ mat lovvärt och jag hoppas att det hela faller ut väl.
* Vill man vara rolig kan man förstås hävda att alla butiker gör det i sina grönsaksdiskar, men det är knappast poängen.
Originaltitel: Makten över klimatet Författare: Christian Azar Utgivningsår: 2008 Tryckår: 2009 Originalspråk: Svenska Sidantal: 222 Förlag: Bonnier Pocket ISBN: 978-91-7429-048-6
Christan Azar har profilerat sig som en av Sveriges – och kanske världens – främsta experter rörande den globala uppvärmningen, vilka effekter den har och vad vi kan göra åt den. I Makten över klimatet har han samlat ett ytskrap av kunskapen så att vi ska få en grund att stå på inför framtiden (om vi nu har någon sådan).
I tre delar, kallade Utmaningen, Lösningar och Viljan, går han igenom vad det är för typ av problem vi står inför och påpekar att det inte bara handlar om ett meterologiskt eller ens fysiskt problem, det är mycket mer än så. Världen är i sig så ojämlik att bara i klyftan mellan i- och u-länder finns en barriär av oanade mått. Varför ska u-länderna acceptera att de tvingas strunta i moderniteter som varit självklara för i-länderna i flera decennier? Speciellt med tanke på att de i stor utsträckning inte bidragit det minsta till växthusgaserna. Vad ska vi göra med tillväxtjättar som Kina och Indien som i en rasande fart tågar på mot samma levnadsstandard som vi? Framförallt, vilka förändringar i politik, inställning och livsstil måste västvärlden göra? Christian Azar snuddar bara ytan av problemen och hans främsta förtjänst är förmodligen att han belyser hur allting hänger ihop och att vi inte kan se fragmentariska lösningar som lösningar överhuvudtaget.
Det som framförallt gör Christian Azar till en utmärkt talesman för frågan är att han är så ödmjuk att man nästan blir tårögd. Han skriver inte läsaren på näsan, predikar inte om några dogmer. Sakligt berättar han att vi står inför ett stor problem, kanske oöverstigligt, men det finns åtminstone en teoretisk chans att lösa det. Hur? Azar tar främst upp koldioxidskatter och utsläppsrätter som ett övergripande sätt, energiomställning och framtida tekniker som något aktivt, inställning och medvetenhet på ett individuellt och politiskt plan. Har han rätt? Jag vet inte – sannolikt har han det – men chansar hellre på att han har det än lever i en dumdristig förnekelse.
Makten över klimatet är enkel, bra och välskriven. Dagar då jag är välvillig tror jag att en sådan bok kan påverka, men egentligen är jag nog tveksam. Han skriver själv att ”[n]är tre miljoner människor dog i inbördeskriget i Kongo under några få år runt millenieskiftet drunknade deras rop på hjälp i bruset från Big Brother och Paris Hilton.” Risken finns att Makten över klimatet talar till de redan frälsta och att andra slår dövörat till. Därför passar Olof Lagercrantz citat så utmärkt in i Christian Azars Makten över klimatet:
Den enda övertygelse jag äger är att vår civilisation är absurd, och att det absurdaste av allt är att detta inte är allmänt erkänt.
Originaltitel: Silent Spring Författare: Rachel Carson Utgivningsår: 1962 Tryckår: 2002 Originalspråk: Engelska Sidantal: 377 Förlag: Mariner Books ISBN: 978-0-618-24906-0
No witchcraft, no enemy action had silenced the rebirth of new life in this stricken world. The people had done it themselves.
I en fåfäng tro att människan är världens mittpunkt och att hon kan styra allt, levande och dött, har hon dragit ut i korståg mot det liv som hon – godtyckligt, märk väl – har bestämt sig för att vilja ända. Men naturen är inte fragmentarisk: tar man ett liv tar man många. Tar man många har man till slut tagit alla. Det kanske var därför Rachel Carsons Silent Spring fick sådant genomslag när den kom 1962, nästan 50 år sedan i en tid då DDT fortfarande användes för att kontrollera naturen.
Det var egentligen inte särskilt konstigt. Budskapet var enkelt, informationen tydlig: gifterna som vi besprutar våra växter med eller som vi vill jaga iväg myror med, de är inte bara farliga för de tilltänkta offren, de är även farliga för alla andra i näringskedjan. Vi människor råkar vara en del av näringskedjan. Hur påverkar det oss då? Tja, många av ämnena är cancerogena eller ger sig på vårt nervsystem på samma sätt som det ger sig på insekternas. Insikten orsakade förstås ramaskri, är de här ämnena verkligen satta i system trots farorna? Obarmhärtigt visar Rachel Carson att visst är det så, dessutom fungerar de inte särskilt bra på det gifterna är tänka mot. Korta generationer gör ohyran resistent och snart kryper insekterna på grödorna igen, men gifterna finns kvar och hamnar snart på vår tallrik.
Hur står sig Silen Spring idag? Det är inte en helt enkelt fråga att besvara. Den gav ett helt nytt sätt att skriva om miljön och släktskapet till moderna miljöförfattare som Mark Lynas är tydligt: en ganska saklig och litterär framställning. Man kan inte förneka Silen Springs vikt i sammanhanget. Samtidigt har fokus flyttats från bekämpningsmedel till det mer akuta och uppenbara klimathotet. Boken blir därför väldigt daterad, DDT används inte längre och även om grödor besprutats så har det problemet kommit i skymundan. Även idag fungerar Silen Spring som en ögonöppnare, men diskussionen har för länge sedan passerat (vilket syntes i en dokumentär som Bananas!* som behandlar ett trettio år gammalt förgiftningsfall).
Är man intresserad av miljödebattens historia går det inte att undvika Silen Spring, så viktig är den. Är man däremot mer intresserad av de aktuella debatterna rörande både matkultur eller klimathot finns kanske inte lika mycket att hämta. Men det inte sagt att den inte är läsvärd, för det är den. Femtio år är bara en ganska lång tid.
