När jag startade Är det verkligen svårt att vara grön? var jag övertygad om vilka problem vår jord stod inför och försökte finna en plats för mig i den, men hur det skulle gå till hade jag ingen aning om. Det dröjde inte särskilt lång tid innan jag insåg att osäkerheten gjorde att jag inte hade ett dugg att skriva om. Följdaktligen fick bloggen vila tills tiden var mogen.
Sedan dess har jag diskuterat och läst, läst och diskuterat och kommit fram till ungefär vad jag vill sträva mot och tagit en rad beslut efter det, beslut jag kommer skriva mer om framöver. Samtidigt har mitt intresse för mat och var den kommer ifrån ökat kraftigt. Det har inte bara lett till att jag tror mig äta bättre, utan också till att jag bildat mig på området och insett att man inte kan fortsätta stoppa i sig vad som helst.
Matproblem och klimatproblem är dessutom intimt förknippade. Massproducerad mat, ”förädlad” med tillsatser, är en miljöbov. Köttindustrin är, förutom att den dödar djur, ytterst osympatisk och låter profit gå före både människors, djurs och plantens hälsa. Jag köper inte det.
Så, är tiden mogen nu? Det är naturligtvis omöjligt att svara på, men ja, jag tror att den är det och därför tänkte jag sparka liv i bloggen igen. Vad som blir av den och vad som hamnar här återstår att se. Nu har jag i alla fall något att skriva. Ni kommer att få se tankar och funderingar kring mat och klimat, ni kommer få kommentarer på aktuella händelser i den mån det finns något att skriva, det kommer bjudas på vegetariska och så långt som möjligt ekologiska och tillsatsfria recept, samt ett liknande perspektiv på restaurangmat: vad innebär det egentligen att det är vegetariskt när man äter ute?
Ska jag starta upp den här bloggen igen tänkte jag att det kunde vara lämpligt att länka till artiklar av intresse som jag skrivit på min personliga blogg. Jag reserverar mig för eventuella dumheter. Jag är klokare idag än jag var för en vecka sedan och det gäller för varje vecka som gått.
Artiklar och essäer
Om krukväxter eller Att odla sin trädgård.
Intervju med Olavi Hemmilä om hållbar utveckling, ekokritik och litteratur.
Walls of Glass.
En timme för jorden eller för samvetet?.
Om matignorans.
Om att engagera sig.
Bokrecensioner
Den hemlige kocken av Mats-Eric Nilsson.
Det måste finnas en väg ut ur det här samhället av Göran Greider.
Vår beskärda del av David Jonstad.
100 sätt att rädda världen… av Johan Tell.
Global nedräkning av Christiane Grefe och Harald Schumann.
Six Degrees av Mark Lynas.
The Road av Cormac McCarthy.
Filmrecensioner
Vägen
Super Size Me
En obekväm sanning
Koyaanisqatsi
Och framöver då?
Jag vet inte riktigt. Jag vill skriva mer om mat och klimat. En del kanske kommer dubbelpostas, en del kommer finnas exklusivt här, en del kommer finnas exklusivt på min blogg och länkas till härifrån. Det är sådant som visar sig.
Som ni ser har det inte hänt sådär fasansfullt mycket här på ett tag. Jag startade den här bloggen strax innan väldigt mycket annat drog igång och då har den också hamnat lite i skymundan. Det innebär inte att jag inte tänker på den eller engagerar mig på annat sätt. Bara att jag inte skriver om det. Men det ska bli ändring på det. Även om det hade varit skoj att vara aktiv nu när klimatmötet i Köpenhamn är på gång och det förhoppningsvis beslutas något om en hållbar framtid, eller nu när jag skriver en kandidatuppsats i litteraturvetenskap om post-apokalyps och ekokritik. Tyvärr blir det inte så, men jag räknar med att komma igång och fortsätta med bloggandet här någon gång under våren. Så det så.