Idag förbjuds de matta glödlamporna och på sikt ska även de andra glödlamporna försvinna från marknaden. Detta enligt EU:s mål att spara (läs: inte förbruka) 40 terawattimmar i hela unionen. Det är förstås ett enormt framsteg om det visar sig fungera (vilket det, förstås, råder delade meningar om). Vad passar då bättre än att dagen till ära skriva lite om mitt förhållande till glödlampor och andra ljuskällor? Inte mycket, skulle jag säga.
Jag känner mig föga upprörd över förbudet, jag känner inget behov av att hamstra glödlampor, vilket påstås att folk gör. Tvärtom, jag har länge försökt att i längsta möjliga mån använda lågenergilampor och till viss del har det gått riktigt bra. Större delen av våra lampor är lågenergilampor och de som inte är det beror främst på en av två saker:
- 1. Inte tillräckligt snabbt ljus. Denna kryptiska anledning handlar om att lågenergilamporna tar ju en liten stund på sig att tändas till fullo och i rum som är utan fönster och man bara har kortare ärenden i, exempelvis klädkammaren och lilla toaletten, fungerar det helt enkelt inte med ljuskällor som tar tid att starta. Det ska visst finnas lågenergilampor som tänds ganska snabbt, vet någon mer om det får ni gärna tipsa mig.
- 2. Priset. En urdålig anledning, jag vet. Både eftersom man sparar in kostnaden i längden (eftersom de förbrukar mindre och håller längre) och dels för att det ändå inte handlar om några större summor i skillnad. Men det har varit så, de gånger jag behövt akutnya lampor har jag inte åkt till IKEA där det finns relativt billiga lågenergilampor utan stått och svurit på Hemköp och sedan köpt en glödlampa.
Eftersom jag är medveten om problemen ämnar jag göra något åt dem nu när jag inte har något val (en person med större karaktärsstyrka hade tagit tjuren vid hornen tidigare). Det gäller för mig att acceptera att en glödlampa kostar femtio spänn istället för tio, att hitta lite bättre lampor till utrymmen där ljuset är av vikt. Det är inte särskilt svårt och det här inlägget bör vi väl kunna se som ett löfte om att jag inte bara kommer försöka, jag ska bli bättre på att se till att ha rätt ljuskälla på rätt ställe.
Det främsta man bör tänka på är förmodligen att det här är en ganska liten uppoffring jämtemot det som komma skall. Det borde inte vara några problem för varenda kotte att använda lågenergilampor (eller någon energisnålare motsvarighet, typ halogen ska visst fungera också).
Miljövänlighet är, om man inte tänker på vad man gör, ganska svårt. Vårt samhälle uppmuntrar inte direkt till ett miljövänligt leverne vilket förstås är en av de sakerna vi måste ta tag i och ändra på om vi ska ha något samhälle överhuvudtaget framöver. För min del har jag alltid tänkt att det vore schysst att leva miljövänligt till fullo, men så länge det bara stannar i tanken har det inga faktiska effekter på min omgivning.
Men om jag ska försöka analysera vad jag gör idag, nu, innan mitt nya liv ska börja finns det några punkter som är ganska lättidentifierade.
- Jag cyklar. Om det här är frivilligt eller inte är svårt att säga. Jag har nämligen ingen bil så det är sällan ett medvetet val att låta den stå. Men hur som helst cyklar jag för det mesta dit jag ska, och cyklar jag inte så promenerar jag och är det längre sträckor så tar jag bussen (här i Linköping är det ju Etanolbussar som visserligen har effekt på miljön, men ändå är något grönare).
- Jag har minimerat stand-by-tid. Mer eller mindre alla inkopplade elapparater drar ström även när de är avstängda. Därför är det smidigt att ha grenuttag med strömbrytare vilken man kan sätta fast ett gäng av sina apparater i. När man inte använder dem slår man helt sonika av grenuttaget. Jag har i skrivande stund tre, en i köket för mikrovågsugn, kaffebryggare och vattenkokare, en för datorn och alla prylar som hör den till och en för TV, DVD och allt det där.
- Lågenergilampor. Jag har inte lågenergilampor överallt, men vartefter de gamla vanliga glödlamporna går sönder byter jag ut dem mot lågenergilampor. Det är alldeles för enkelt för att inte göra och även om lamporna per styck är till synes dyrare sparar man in det både på livslängd och energiåtgång.
…Och där verkar listan ta slut. Pinsamt, men det ska bli bättring. Det jag framförallt borde se över är dels vad jag handlar, dels min sopsortering och dels min elleverantör. Lite mer aktivt engagemang vore inte helt fel heller, för även om jag startat den här bloggen så är den av marginell betydelse jämfört med vad man kan göra om man organiserar sig.
Var börjar man? Det är en fråga som förstås inte är helt enkel att svara på. Det finns inga rätta svar, ingen enda instruktionsbok, och det är möjligt att det skrämmer många. Det skrämmer mig lite, nu när jag skriver det här inlägget och inser att jag måste påbörja den här resan på egen hand.
Å andra sidan började jag resan redan i början av maj då jag läste Mark Lynas Six degrees (Min recension) även om jag då inte var riktigt medveten om det. Jag blev tagen av läsningen och även om den inte var alltigenom pessimistisk insåg jag att någonting var på väg att gå helt åt pipan. I EU-parlamentsvalet lade jag min röst på Miljöpartiet eftersom jag ansåg att det var det enda rimliga, men därefter hände inte mycket. Senare läste jag Johan Tells 100 sätt att rädda världen… (min recension) vilken var både lättsam och lättsmält, en liten guide till småsaker man kunde göra för att ställa om sitt liv. Och ja, mycket riktigt började jag fundera på vilka av de här jag skulle kunna göra utan att tveka och det var en diger samling, men har jag gjort något? Nej, förstås inte. När jag slutligen läste David Jonstads Vår beskärda del (Min recension) var det droppen som fick bägaren att rinna över och jag insåg att man kan göra något, att jag borde göra något och jag startade den här bloggen.
Men redan innan jag kommit igång är jag osäker på att jag kommer att lyckas, därför hoppas jag att transparensen en blogg ger kommer sporra mig att inte misslyckas. För allt det här är nytt för mig, liksom för de flesta andra. Jag är inte insatt i någon klimatdebatt och jag har varken forskat om klimathotet eller läst särskilt många böcker om det. Jag är en novis som vill göra rätt för sig. Och jag tror det här är rätt sätt.
Så var börjar man? Likt ett tolvstegsprogram börjar man med att förstå och acceptera att vi har ett problem som var och en måste bidra till att lösa. Sedan är det naturligtvis dags att göra något åt det och det finns många sätt som blir allra effektivast tillsammans: konsumera mindre och bättre, rösta på Miljöpartiet, byt till lågenergiglödlampor och ta kontroll över din energiförbrukning, cykla och källsortera, ring och maila folk med makt att göra större förändringar, för att ta några exempel.
Jag ska göra mitt bästa för att lägga om mitt liv och inspirera andra till att göra detsamma.