Originaltitel: Döden i grytan
Författare: Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart
Utgivningsår: 2010
Tryckår: 2010
Originalspråk: Svenska
Sidantal: 276
Förlag: Ordfront
ISBN: 978-91-7037-493-7
Med Den hemlige kocken uppmärksammade Mats-Eric Nilsson oss om de tillsatser som – lite beroende på vem man frågar förstås – förstör vår mat och i Äkta vara lärde han oss vad vi skulle leta efter bland specifika varor. I Döden i grytan har han tagit hjälp av journalisten Henrik Ennart för att analysera den massproducerade maten och varför den, enligt de flesta reglementen, skulle vara bättre och säkrare än det hemlagade potatismos Staffan Vikström i Knivsta vill servera i sitt gatukök.
Trenden är tydlig: Små kök stängs till förmån för fabriksproducerad mat som värms i något som knappt längre kan kallas kök, tillagade mål ersätts av färdiga lådor med pannbif och fiskgratäng, reglerna skärps så att små restauranger och lokala odlare och uppfödare tvingas slå igen medan storproducenterna går fria. Gradvis har makten över maten förflyttats och idag är snarast allt tillverkat i stora industrier som visserligen följer några godtyckliga renhållningsregler (i bästa fall) men som saknar det som gör maten värd att äta: smak och de näringsämnen vi behöver.
Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart gör sitt allra bästa för att förklara varför det blivit så och vad det innebär för oss som konsumenter. På många sätt är Döden i grytan mer journalistisk än Den hemlige kocken. Då Nilsson i den senare mest berättar hur det är försöker de i Döden i grytan att tränga djupare i orsak och konsekvens. Det gör kanske att Den hemlige kocken är lättare att ta till sig, men att Döden i grytan belyser sitt objekt, industrimaten, så klart att man nästan blir bländad. När Nilsson och Ennart berättar om de stora gårdarna med köttdjur ångrar jag inte för en sekund att jag valt bort kött från min meny. Jag blir äcklad och en smula förvirrad: varför har vi låtit det bli så här? Även om man inte bryr sig om djurens varande (vilket jag råkar göra, i allra högsta grad) så har lägets tillstånd tydliga effekter på oss människor. Att djuren pumpas så fulla med antibiotika att bakterierna blir resistenta och vi människor blir sjukare är faktiskt ett problem i långa loppet. Det är lätt att tro att vi idag är friskare än tidigare, men renhållningshetsen har bara gjort våra sjukdomar annorlunda, de har inte försvunnit.
Med Döden i grytan lyckas Mats-Eric Nilsson och Henrik Ennart återigen – när det gäller den tidigare, åtminstone – belysa ett uppenbart och allvarligt problem i vår matkultur och det är en oerhört tung uppgift de tagit sig an. Det är dock viktigt att komma ihåg att deras inställning inte är reaktionär: de vill inte ha det som igår, de vill ha det som imorgon.
Originaltitel: Bananas!*
Regissör: Fredrik Gertten
Språk: Engelska och spanska
Land: Sverige och Danmark
Svensk premiär: 9 oktober 2009
Längd: 87 minuter
Fredrik Gerttens dokumentär Bananas!* har vållat mycket uppståndelse. Oavsett vad man tycker om den har den uppnått något, uppfyllt sitt syfte. Blickarna har riktats mot banankompaniet Dole i synnerhet och mot storföretag i allmänhet, mot problemet med bekämpningsmedel och mot yttrandefriheten. Tre viktiga frågor, onekligen. Om Bananas!* får någon varaktig inverkan är dock svårt att avgöra.
Advokaterna Juan Domínguez och Duane Miller ska företräda tolv numer sterila bananodlingsarbetare i ett mål mot Dole Food Company. Det har visat sig att bananjätten medvetet använt ett bekämpningsmedel som vid kontakt med hud riskerar att orsaka sterilitet. I dokumentären får vi följa rättegången och herrarna Domínguez och Millers arbetet omkring den. Det är ett intressant mål som, med lite tur, kommer sätta spår även i framtiden. Systematiskt tummande på regler för att generera profit är inte okej, gör man så bör man åka dit. Dole försökte få dokumentären stoppad… Det talar nog sitt tydliga språk.
Problemet med Bananas!* är att den känns lite uddlös. Inte för att den inte är viktig, inte för att den inte gett resultat. Snarare för att dokumentären i sig saknar tydlig tes, något som gör att det inte bara blir ett referat av ett domstolsmål. För mycket fokus läggs på rättegången och för lite läggs på orsakerna till den. Det är inget jätteproblem, Bananas!* är väldigt sevärd ändå, men den kunde varit mycket, mycket starkare.
Några saker är dock pinsamt uppenbara. Dole och dess företrädare är synnerligen osympatiska typer och därför ska det mycket till innan jag skänker dem några mer pengar. Således har Fredrik Gertten och de arbetare målet egentligen handlar om, vunnit en seger. Dole ska inte bara betala skadestånd, sådana snedsteg ska stå dem dyrt även på marknaden för det är där de verkliga valen görs.
När jag startade Är det verkligen svårt att vara grön? var jag övertygad om vilka problem vår jord stod inför och försökte finna en plats för mig i den, men hur det skulle gå till hade jag ingen aning om. Det dröjde inte särskilt lång tid innan jag insåg att osäkerheten gjorde att jag inte hade ett dugg att skriva om. Följdaktligen fick bloggen vila tills tiden var mogen.
Sedan dess har jag diskuterat och läst, läst och diskuterat och kommit fram till ungefär vad jag vill sträva mot och tagit en rad beslut efter det, beslut jag kommer skriva mer om framöver. Samtidigt har mitt intresse för mat och var den kommer ifrån ökat kraftigt. Det har inte bara lett till att jag tror mig äta bättre, utan också till att jag bildat mig på området och insett att man inte kan fortsätta stoppa i sig vad som helst.
Matproblem och klimatproblem är dessutom intimt förknippade. Massproducerad mat, ”förädlad” med tillsatser, är en miljöbov. Köttindustrin är, förutom att den dödar djur, ytterst osympatisk och låter profit gå före både människors, djurs och plantens hälsa. Jag köper inte det.
Så, är tiden mogen nu? Det är naturligtvis omöjligt att svara på, men ja, jag tror att den är det och därför tänkte jag sparka liv i bloggen igen. Vad som blir av den och vad som hamnar här återstår att se. Nu har jag i alla fall något att skriva. Ni kommer att få se tankar och funderingar kring mat och klimat, ni kommer få kommentarer på aktuella händelser i den mån det finns något att skriva, det kommer bjudas på vegetariska och så långt som möjligt ekologiska och tillsatsfria recept, samt ett liknande perspektiv på restaurangmat: vad innebär det egentligen att det är vegetariskt när man äter ute?